Soppdags!

Nu kan vi nog säga att hösten är här och sensommaren, den ljuva och i år långvariga, är över för i år. Jag hoppas och tror att jag är fulladdad med vitaminer från de långa och sköna soldagar som har varit.

En vän skrev på facebook ett så poetiskt och fin text som hon hade hört;

" Höstens stilla vemod, vilar på hanen"

Och så plötsligt brakade regnet loss i måndags! Även om jag verkligen gillar våren och sommaren och den fantastiska sensommar som vi fick, så är jag nog helt redo för hösten nu.

Hösten är förutom ruskväder som innebär regnkläder på, en tid då jag nog äntligen ska prova på pannlampslöpning. Något som jag inte har gjort tidigare, men det verkar så härligt!

Hösten är också tid för värmande soppor. När vi hade Linas matkasse för något år sedan, minns ej riktigt när det var. Så gjorde vi pumpasoppa. Det var första gången och vi blev storm förtjusta, hela familjen. Så testa du med!

Linas pumpasoppa

6 portioner

1 kg muscatpumpa

250 gram sötpotatis

400 gram potatis

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

2 msk olja

1 1/2 msk riven ingefära

2 grönsaks buljongtärningar

1 dl cremè fraiche

250 gram svarta bönor

hackad persilja

salt och peppar

250 gram morotsstavar

150 gram suger snaps

4 knäckebröd

1, Skala och rensa pumpa på kärnor. 2, Skala potatis och lök. 3,Tärna pumpa och potatis 4,Grovhacka lök och vitlök. 5, Riv ingefära.

Bryn lök, vitlök och ingefära i olja. Slå i pumpa, potatis och sötpotatis, bryn försiktigt.

Häll i 7 dl vatten och buljong. Koka i ca 20 minuter.

Under tiden gör i ordning tillbehör:

Skala och skär morotsstavar, skölj suger snaps och skölj svarta bönor.

När 20 minuter gått, mixa soppan med mixerstav. Slå i cremè fraiche, salt och peppar.

Slutligen slå i svarta bönor och hackad persilja.

Servera med morötter, suger snaps och knäckebröd.

Jättegott!

En klassiker – från TV soffan

Om du ännu inte har sett det här programmet, gör det uppmanar jag dig! Jag blir så imponerad av de som gör idrottsprestationer stora och små. Men allra mest imponeras jag över människor som likt Anders i programmet. Som gör en helt fantastisk prestation, trots sjukdom som sakta tagit över kroppen, men inte sinnet.

Det har fått mig att fundera extra mycket över vikten av den inre drivkraften. Och vem är jag mest? Min kropp eller min knopp? När jag är frisk funderar jag inte så mycket på det, det känns så självklart att vi min kropp och jag, är ett. Men då jag var riktigt rejält sjuk, som jag skriver om i min blogg Drivkrafter & Motivation, bland annat i inlägget Att bestämma sig så var det mitt inre jag som pushade på och drev mitt yttre skal framåt… 

En klassiker Så här beskrivs serien på SVT:s hemsida: Vi följer Kersti, Fredrik, Anders, Cissi och Lennart, som alla ska genomföra en svensk klassiker: Vasaloppet, Lidingöloppet, Vansbrosimningen och Vätternrundan - under ett år. Vi är med om träning, uppladdning och tävling, men även sjukdomar, skador och andra hinder på vägen.

Om du undrar, så svarar jag bestämt här och nu Nej! - Jag ska inte göra en Svensk klassiker. Min resa är åt ett helt annat håll.

Full rulle!

När jobbet drar igång så är det svårt att få tiden att räcka till, till skrivande här inne. Men nu tror jag att det har lugnat ner sig så pass att det ska fungera.

Träningen gick som på räls hela förra veckan. Jag fick in ett pass var annandag och kände mig så nöjd! Ett av passen var ett intervallpass med pt Camilla. Den pepp som hon ger kan jag aldrig ge mig själv! 

 

Den här veckan har det däremot varit jättetrögt. Jag var ute en eftermiddag och orkade bara springa 3 kilometer. När jag såg att termometern stod på +30° så förstod jag varför orken tröt. Efter det har jag haft träningstorka. Inte förmått mig att kila in ett enda pass även om jag vet att det känns bra efteråt…Jag försöker vara lite snäll med mig själv, småpratar och klappar mig själv på axeln – Jag brukar ju träna, det är ingen fara om jag låter bli i några dagar. Jag vet ju att jag kommer igen osv. Men det känns ändå hur fel som helst!

Det är ju å andra sidan något att vara glad över. När det känns fel att inte träna, då är jag  på rätt spår och en paus på någon dag måste vara helt ok!

Jag läste Maratonbloggen i SvD idag där det står att Var fjärde stockholmare tränar aldrig. Det är riktigt hemskt! Det är ju så lite man behöver göra för att få en stor skillnad på hur man mår. Promenader med eller utan stavar kan så gott som alla få till och om man kopplar en stegräknare till det så blir det en riktigt roligt tävling med sig själv eller tillsammans med någon man känner. Eller varför inte träna med pt Camilla via bloggen Lyft en sten? Tre dagar i veckan får du tre nya övningar som du kan göra vart du än är. Bra va!

Ha det så bra!

ps, Jo, jag gör plankan även under träningstorkan!

Power!

Ett riktigt bra slut på arbetsveckan blev det igår.

På bilden är min fina kollega Emma & jag som visar vart skåpet ska stå! De två andra kollegorna J & N, som även de var med på bilden klippte jag bort eftersom jag inte vet om de vill vara med på bild i bloggen. T som fotar fick tyvärr inte heller vara med, men nästa gång kanske?

I går och nu på måndag har vi planeringsdagar på min förskola/skola. Efter att vår rektor hade talat och presentationen av nya kollegor var klar, så kickstartades höstterminen med något för allas vår hälsa. Jag kan inte nog många gånger säga hur glad jag är för det!

Vi, 170 personer hade några dagar i förväg fått välja vad vi ville göra denna förmiddag. Alternativen var spinning, body pump, dans funk fever, simning och promenad. Jag och cirka 25 personer till valde body pump vilket jag aldrig har testat förut. Mina plankor, intervaller på löpbandet och styrke övningar som jag har gjort under veckan känner jag av som lätt träningsvärk i armar och lår och jag hade på känn att min träningsvärk inte skulle minska precis efter detta pass. Mycket riktigt! Idag lördag är det just där jag har rejäl träningsvärk!!

Efteråt visade en kollega mig och tre andra kollegor runt i träningslokalen som är rätt så nyrenoverad. Vi blev som barn i en godiskiosk och visade varandra bland annat kettlebell och bosuboll övningar som vi brukar göra. Vi tränar alla fyra ofta själva och att plötsligt ha tre andra med sig gav oss alla sån energiboost. Vi ville visa och prova på. Det var kul! En av tjejerna är grym på att göra chins, hon visade och jag tänkte att jag skulle passa på att prova. Hmm, jag hängde där men insåg att - näe, inte nu…kanske aldrig…

Nej nu ska jag vårda mina ömmande muskler så att jag kan sticka ut och springa i morgon. Då ska jag bland annat ha den här fantastiska låten i öronen.

Ha en finfin lördag!

Wake me up - Avicii

Så himla snopet!

Jag började jobba redan 6.45 i morse, vilket inte är något problem då jag har lätt för att vakna och stiga upp den tiden. Jag är ingen sjusovare. Men på eftermiddagen när jag ska gå hem, då känner jag mig rätt trött.

Därför brukar jag planera in träningen direkt efter jobbet. Går jag hem och gör något annat först, då har jag jättesvårt för att ta mig iväg. Jag hittar på alla möjliga ursäkter för saker som jag ska göra istället. Idag riktigt längtade jag efter att springa. Träningsvärken i benen är så gott som borta, det bådade gott! Det regnade när jag åkte hem för att byta om. Men när jag var klar och ombytt så sken solen och jag såg att molnen var på väg bort. Himlen var blå igen! Jag åker bil till den plats där jag gillar att springa allra mest och medan jag kör dit så ser jag att jag åker precis åt det håll där de svarta regnmolnen fortfarande hänger tunga. Jag bestämmer mig för att – lite regn är väl inte så farligt! Men precis när jag ska till att börja springa så öppnar sig himlen och regnet formligen öser ner….ja, det var så himla snopet!

Jag vände hemåt och laddade om med plan B. Det fick bli ett bålträningspass som jag ville testa istället. Det var både roligt och rätt så jobbigt, så nu återstår egentligen bara mina plankor så är dagens träning avklarad.

Kroppen är makalös!

Veckan som gick var den första arbetsveckan efter den oändligt långa semestern. Att börja jobba igen har enbart varit roligt! Tro mig, att möta de kollegor som också är tillbaka tycker jag är buskul! Vi har så mycket att dela, sommarminnen, tankar om höstens arbete. Numera även väldigt mycket träningsprat, det inspirerar! 

Förutom jobbstart så var det för mig, dra-igång-träning-utan-pardon dags. Jag kan härmed tillkännage att jag har och har haft träningsvärk utan dess like heeela veckan. Jag har flera gånger, på skoj frågat maken - om det här med träning kan vara så nyttigt, när det har tagit emot både när jag ska resa mig, gå, sätta mig name it.

Min löpning under veckan har innehållit intervaller och löpskolningsövningar. Inte visste jag att det skulle göra mig helt stum i benen eller att jag just därför inte orkade springa så långt som vanligt. Jag har då fortsatt med power walk, så att det trots allt blir de kilometer jag har tänkt mig. Det intervallpass jag gjorde i torsdags då jag kände mig som en Sprinkler har inneburit rejält stumma lår och vader. Att jag sen var tvungen att leka med TRX, kettlebell och lite rodd gav ju även ömma armmuskler. Så igår morse när jag gick upp ur sängen kändes det som jag gick upp, men inte mina armar. De var så enormt tunga och ömma.

Jag förstår att jag framöver behöver tänka på och lära mig hur jag lägger upp min träningsvecka med intervaller, löpning och annan träning så att jag får ut det bästa av dem.

Min egen Ska vi planka utmaning har jag precis avklara för den här veckan. Onsdagens planka flyttades på grund av glömska (läs förträngning) till torsdagen och fredagens till lördag. Det var inte lätt att göra plankan två dagar efter varandra då jag har sån träningsvärk i armarna.

Måndagens plank tider blev  1, 1 minut planka 2, 46 sekunder planka 3, 56,3 sekunder. Torsdagens plank tider blev  1, 1 minut planka 2 55 sekunder planka 3, 30 sekunder  Lördagens plank tider blev 1, 1,31 minut planka 2, 1 minut planka 3. 1,02 minuter       Söndagens plank tider blev 1, 1,30,8 planka 2, 1 minut planka 3, 42 sekunder

Jag är riktigt nöjd med tiderna trots allt och det ska bli kul att se om det blir någon förbättring.

Tänk vad allas våra kroppar är makalösa, även om de är olika! Jag som under några år har gått från att ha en kropp som varit precis helt orkes- och energilös. Har med Drivkraft & Motivation, inkännande, två steg framåt och ett steg bakåt emellanåt och en hel massa jäklar anamma fått en kropp som gillar utmaningar. Som gillar att ta i! Som har kunnat omprogrammeras, så att den reagerar precis som den ska på det som den för inte alltför länge sedan absolut inte tillät. 

Det fyller mig med sån glädje!

Sprinkler idag…

…det var jag det.

Jag tränade på Sats för första gången på flera månader i dag. Regnet smattrade på för fullt ute så det kändes helt ok. Även om jag tvekade i morse när jag tog med mig tränings bagen till jobbet. Jag hade siktat in mig på intervaller idag igen. Kan du tänka dig, det var jätteroligt!

 

Roligt för att jag ganska omgående märkte av skillnaden på hur mycket starkare jag har blivit när jag springer och att jag har fått in ett snabbare tempo när jag gör intervaller på löpbandet. Bra för mitt träningsmind att – känna skillnad! Ute i löparspåret är det inte så stor skillnad ännu. Men snart så!

När jag började löpträna i våras så blev det ju, helt naturligt, varmare och varmare ute. Och jag märkte rätt snart att jag verkligen ogillar att springa när det är för varmt. Jag svettas massor och blir törstig snabbt…och rätt så sur… Tidiga mornar är bäst då är luften frisk och fräsch! Idag, inomhus, svettades jag mer än jag någonsin gjort förr både vid utom- och inomhus träning. Det droppade från håret och neråt! Men, jag var inte törstig. Alltid något! Just nu gäller learning by doing hela tiden, rätt kul det också.

Jag vara bara tvungen att köra några kettlebell och TRX övningar också innan jag avrundade med att planka. Jag känner av plankorna som jag har gjort hittills men jag fortsätter, precis som jag har tänkt, 6 veckor framåt.

Sen hem och äta den allra godaste vegetariska lasagnen

Café Aroms vegetariska lasagne

som jag hittade i tidningen Gott & Grönt som fanns för många år sedan. Lasagnen är suuuper god!

till 6 personer

Röd sås:

2 morötter

2 zucchini

2 gula lökar

2 vitlöksklyftor

½ chilipeppar

1 burk krossade tomater 400g

1 dl vispgrädde (jag tar oftast oatley) 

2 tsk salt

1 krm svartpeppar

blad från en ½ kruka basilika

Fyllning

250 g fryst bladspenat

200 g fetaost

8-10 lasagneplattor

150 g rivenost

Gör så här:

1,Röd sås: Skala morötterna och skär dem i korta stavar och zucchinin i bitar. Skala lök och hacka dem samt chili och fräs dem mjuka.

2, Tillsätt tomatkross, grädde, morötter, zucchini, salt, socker och peppar. Låt allt puttra på svag värme i 10 minuter.

Tillsätt strimlade basilikablad.

3, Fyllning: Fördela 1/3 av den röda såsen i en ugnssäker form. Tina spenaten och strö hälften av den och feta osten i smulor. Täck med ett lager lasagneplattor.

4, Varva med ett nytt lager röd sås, spenat, fetaost och lasagneplattor. Överst ett lager rödsås och riven ost.

Gratinera i 225 grader ugn i 25 minuter

5, Servera med färsk ruccola och gärna citronklyftor som höjer smaken.

Det tar längre tid att skriva ner recepten än att tillaga maten.