Att ta tillvara tiden!

Snart, mycket snart är den här sommarens semester över. Känns konstigt att oändlig tid kan ta slut. Sex veckor är en oändligt lång tid! Jag känner mig jättenöjd med ledigheten och ser fram emot att börja arbeta på måndag. Även om jag vet att det här med att vända tillbaka dygnet brukar vara en plåga.

De sista dagarna har jag inte hunnit skriva här alls, just för att det där sista skulle hinnas med.Löpningen behöver ju sättas på plats efter förra veckans uppehåll. Så på torsdagsmorgonen sprang jag mitt första intervallpass. Något som jag har tänkt göra länge, men varje gång jag springer så skippar jag det för att bara springa på. Jag hade laddat med intervalltimer. Men den fungerade inte när jag väl satte igång, det blev ett streck i räkningen. Men jag hade ju min hare med mig och han höll reda på tiden åt mig eftersom han hade klocka. Så även om starten strulade så blev det bra sedan. Det blev 1x2 minuter och 5X1 minuter i snabbt tempo med lika lång vila mellan.Vilan var lätt jogg. Med uppjogg och nedjogg, totalt 5 kilometer. Jisses så slut jag var efteråt! På eftermiddagen hade jag bokat in ett pass med pt Camilla, CamCam. För att få hjälp med löpteknik, jag vill ju bli snabbare! Hon filmade, vi sprang, vi pratade och gjorde Löpskolningsövningar. Spännande att få analys av filmad löpning snart! Efteråt var jag nöjd och rätt så mör i kroppen vill jag lova.

Fredag fick bli en träningsfri dag…eller på sätt och vis var det träning hela dagen, men det räknas nog inte dit. Jag och maken satte upp ett nytt innertak i ett av våra sovrum. Jag hantlangade och han kutade upp och ner för en stege hela dagen. Vid 16 tiden när vi avslutade dagens värv så var vi rätt möra båda två. Vi var riktigt glada för det, sedan lång tid tillbaka, bokade restaurang besök som väntade oss på kvällen. Restaurangen som vi åkte till var den fantastiska Oaxen som nu har ny lokal vid Beckholmsbron alldeles bakom Gröna Lund. Vi åt den mest fantastiska menyn man kan tänka sig, njöt av atmosfären och av varandra! Allt var till perfektion perfekt och varje liten anrättning som ett konstverk.

Idag, lördag så vaknade jag redan klockan 06, som vanligt kan man väl säga utan att ljuga. Men lite småtrött och seg efter gårdagen kunde jag inte förmå mig att annat än ligga kvar och läsa tidningen och dra mig i det längsta. Men vid niotiden så stod vi båda två löparklädda och beredda att trotsa latmasken. Jag sprang i makligt tempo i cirka 2½ kilometer, sen fick det bli en lika lång powerwalk istället. Temperaturen var redan tidigt i morse runt 25+! Vi kände oss som två sprinkler som var ute och sprang. Men det gäller att ta tillvara tiden, snart kan vi inte springa på morgonen mer än på helgerna.

Jag har just nu lite träningsvärk i både baksida lår och i rumpan, veckans pass känns även om jag inte vill erkänna det ens för mig själv riktigt. Men resten av dagen får bli i långsamt tempo, vi ska njuta av värmen och bara vara.